Kejsarn av Portugallien - Blogginlägg 3: Idéströmningar och budskap

Budskap

Jag tror att romanens budskap är kärlek i olika former; hur plötslig, stark, envis, villkorslös och förvånande den kan vara. Till en början fanns mycket fokus på Jans kärlek till Klara Gulla, den kärlek som förvånade framförallt honom men även de andra i byn. När Klara Gulla sedan växer upp visar Jan hur stark hans kärlek för henne är, och hon tar emot den och visar senare detsamma för honom. Detta märks när hon sedan växer upp och behöver flytta till Stockholm, vilket för henne blir en frigörelse, är hon rädd för att hon ska såra Jan. "Men, ser ni, far å jag vi är ett. Jag reser inte ifrån honom!" (s. 81). När hon väl har lämnat dem blir Jan sjuk av längtan, och efter att folk skvallrar om att hon blivit prostituerad väljer han att istället måla upp en, enligt honom, mer positiv bild av henne som kejsarinna. Även detta är antagligen på grund av kärlek. Kanske väljer han en bild som är enklare för honom att älska. När Klara Gulla senare återvänder hem blir hon förskräckt över hur han förändrats. Hon övertalar Kattrina att de två ska ge sig av, utan att Jan får reda på det. Han kastar sig efter båten eftersom han tror att Klara Gulla blir kidnappad, men drunknar istället. Hon skuldsätter sig själv för hans död och är rädd för att han ska hämnas. Hon tycks inte finna någon ro förrän de efter en tid hittar kroppen, vilket är samma dag som Kattrina dör. Först då tycks Klara Gulla verkligen förstå hur mycket Jan älskat och fortfarande älskar henne; "Hon blev så lugn. Hon hade kommit in i en värld av kärleksfullhet, nu sedan hon kunde se honom, som han var förr. Hur kunde hon tro, att han hatade henne? Han ville bara förlåta" (s. 223). På så viss börjar romanen med att Jan överrumplas av hans kärlek till en ovetandes Klara Gulla, och avslutas med att detsamma händer Klara Gulla.

Idéströmingar

Att Klara Gulla frigör sig från Jan och Kattrina är kanske inte typiskt just för tiden då romanen utspelar sig, utan något som alla individer har haft och har behov av att göra. Hon är i stort sett tvungen att flytta för att Jan och Kattrina ska kunna bo kvar. Det låter som en nobel gest, vilket det till en stor del är, men Jan inser även "att den lilla flickan hans hade erbjudit sig att rädda stugan åt dem, inte av kärlek, utan därför att hon längtade bort från dem ut i världen". Däremot är hennes anledning kanske lite mer tidstypiskt; att hjälpa sina föräldrar och att göra det som är förväntat av en utifrån sin roll i samhället. 

Vad som faktiskt händer Klara Gulla i Stockholm är inte helt tydligt, men det finns rykten i byn att hon livnär sig som prostituerad. Hade hon varit född i en högre samhällsklass hade hon antagligen inte behövt sätta sig i den situationen, vilket är något som läsaren förstår. Det verkar inte folket i byn ha förståelse för, eftersom de sprider skvaller om henne. Hur hon blir sedd bygger alltså på att hon är en arbetare. Som jag skrev tidigare vågar inte Jan tacka nej till mat han får av en rikare halvmoster, eftersom han respekterar dem då de tillhör en högre klass. Även han begränsas alltså av deras roll som arbetare. Prosten skäller ut Klara Gulla för hennes klänning eftersom att den är opassande när hon är "dotter till en fattig backstusittare" (s. 69). Han säger alltså inte bara att hon klär sig fel utan belyser även att han själv måste klä sig efter klass, vilket gör honom respektabel. Genom dessa exempel belyser Lagerlöf de stora begränsningarna som upplevdes bland de i arbetarklassen. Visserligen lever en del av dem kvar även idag, men det har ändå skett en stor förändring i samhället sen dess. Alla har fortfarande inte har samma möjligheter till utbildning och jobb beroende på samhällsklass, men det finns ändå vissa skyddsnät som skulle hjälp familjen om de levt idag. Skillnaderna mellan klasserna tycks även ha suddats ut lite mer; förhoppningsvis hade Jan vågat tacka nej till maten om han levde idag. Prosten hade förhoppningsvis inte heller skällt ut Klara Gulla, men han skulle nog ändå sett ner på henne och tyckt att han levde mer "rätt". Mycket har alltså förändrats sedan Kattrinas, Jans och Klara Gullas tid. Lagerlöf och andra modernister står nog för en stor del av den förändringen, och arvet av deras romaner avspeglas i dagens samhälle. 

Kejsarn av Portugalien - Blogginlägg 2: Språk och teman kopplad till marxistisk teori

Jag har nu läst ut Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien och kan därför analysera lite mer kring språk, litterära verkningsmedel och tema. Romanen skulle kunna analyseras både ur feministiskt och marxistisk teori. Medan jag läst boken tycker jag att teman utifrån den marxistiska teorin framträtt tydligare, och därför har jag valt att analysera romanen utifrån det.

Språk

Något jag reflekterade över medan jag läste romanen var hur lite Lagerlöf beskriver känslor, samtidigt som hon lyckas att skapa känslor hos läsaren. När de till exempel sitter i skolan och Klara Gulla inte ser sig om mot Jan känner jag med honom; hur obetydlig han måste känna sig, och hur mycket han önskar att hon bara ska ge honom en blick. Det står inte ordagrant i romanen hur Jan upplever situationen, men jag tycker att det märks på hans handlingar. Lagerlöf skriver exempelvis "Det var omöjligt, att Klara Gulla inte skulle se fadern där hon satt, men hon gav honom inte en blick. Det var, som om han inte fanns för henne" (s. 39). Det står ju inte bokstavligt att Jan känner sig obetydlig, eller hur han känslomässigt reagerar på att hon inte ser honom. Eftersom det är så lätt att förstå hur han känner känns det inte som att det är något som saknas i romanen, eller som drar ner läsvärdigheten. Det känns mer som att det är Selma Lagerlöfs språk, hennes sätt att skriva på.  

Litterära verkningsmedel

Jag reagerade även på att Lagerlöf inte använder sig av de klassiska litterära verkningsmedlen som metaforer och liknelser. Den röda klänningen som Klara Gulla får beskrivs exempelvis "det var rött, och det gick i skiftningar, och det var nästan som siden. Tyget var likaså dyrt, som det var vackert" (s. 67). Lagerlöf skulle ha kunnat använt sig av liknelser för att beskriva den röda färgen, till exempel som en ros eller blodrött. Istället beskrivs det som att det var "nästan som siden", och "likaså dyrt som det var vackert". I och med att hon jämför tyget med siden, som gör att tyget låter värdefullt, och jämförelsen med pengar, gör att tyget blir mer kopplat till dess materiella värde än dess estetiska. 

Däremot skriver hon lite annorlunda när Klara har klänningen på sig. "När Klara Gulla fick den på sig, blev de så vackra ihop, hon och den, att man kunde tro, att de hade vuxit fram ur en av de sköna nyponbuskarna uppe i skogsbacken" (s. 68). I det citatet använder sig av en metafor i och med att hon jämför hon Klara och klänningen som en nyponbuske. Detta, ganska enkla, men samtidigt underhållande sätt att skriva på känns rätt typiskt för arbetarförfattare, något som Lagerlöf var. 

Teman utifrån marxistisk teori

Jan, Kattrina och Klara Gulla tillhör tydligt den fattiga arbetarklassen, något som begränsar dem mycket. Det märks på hur de lever, men även på hur andra behandlar dem. Jan besöker till exempel en rikare halvmoster som försöker ge dem mat (s. 36). Jan vill inte ta emot detta eftersom han inte vill ses som tiggare, men vågar inte säga neka maten eftersom han respekterar halvmostern och hennes man så pass mycket. Det märks alltså även att Jan tycker att han har mindre makt än dem på grund av hans klass.
När Klara Gulla  bär en vacker röd klänning säger några "hemmasägaresöner" att "om denna flicka hade varit av sådan ätt, att det gått an för dem att gifta sig med henne, så skulle hon ha varit förlovad, innan hon kom från kyrkan" (s. 68). Hade Klara Gulla alltså tillhört en högre klass skulle fler män ansetts vara passande för henne. Även prosten yttrar sig kring henne i den röda klänningen; "Det är ingenting, som hindrar mej ifrån att klä mej som en biskop med guldkors om halsen, om jag så vill. Men det gör jag inte, för jag vill inte synas mer förmer, än jag är. Och på samma sätt ska inte du klä dej så grann som en herrgårdsmamsell, när du bara är dotter till en fattig backstusittare" (s. 69). Han säger inte bara att han ska klä sig efter sitt arbete, utan ser även ner på henne för att hon inte följer hans exempel. 

Som jag skrev i det tidigare blogginlägget ändrades Jans och Kattrinas liv mycket i och med deras husbondes beslut. Han gav dem mark där de kunde bygga ett hus, vilket innebar att de kunde göra en liten klassresa; från att ha varit dräng och piga hos bonden till att kunna bo i ett eget hus. Att Klara Gulla föddes beror också antagligen på att de fick möjligheten till att bygga huset. Troligen fanns inte mycket uppmuntran till att även pigor och drängars barn skulle bo på bondens gård. Eftersom Klara Gulla betyder så mycket för Jan, och eftersom Jan förändrades mycket när han blev pappa, beror mycket av Jans personliga, känslosamma utveckling på husbonden. När husbonden senare dör blir han efterträdd av Lars, som menar på att Jan och Kattrinas markägande aldrig skrevs ner på papper. Han kräver då att de måste betala honom en stor summa pengar, vilket leder till att Klara Gulla lämnar familjen för att söka jobb i Stockholm för att hjälpa till med betalningen. Kattrinas och Jans kommande levnadsstandard var alltså beroende av att Klara skulle lyckas hitta arbete. Medan hon är borta blir Jan galen av längtan och börjar tro att Klara Gulla är kejsarinna av Portugallien, och han själv kejsare. När Klara till slut kommer hem igen, efter 15 år, har han blivit så galen att hon skäms över honom. Till slut bestämmer hon att lämna byn med Kattrina utan att meddela Jan. När båten de befinner sig på ger sig av försöker Jan att simma efter, eftersom han tror att hon blir kidnappad, men drunknar istället. Lars beslut kring marken ledde alltså inte bara till att Klara behövde flytta utan även till att Jan blev galen. Däremot hade kanske inte vem som helst blivit galen, och det är möjligt att något annat hade kunnat driva Jan till vansinne. Att Lars beslut utlöste Jans psykiska tillstånd går däremot att se. Beslutet förstörde även Jans och Klaras relation, som var Jans hela syfte med livet. Beslutet kostar även Jan livet. På sätt och vis tog Lars alltså ifrån Jan livet och dess mening.