Jag har nu läst ut Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien och kan därför analysera lite mer kring språk, litterära verkningsmedel och tema. Romanen skulle kunna analyseras både ur feministiskt och marxistisk teori. Medan jag läst boken tycker jag att teman utifrån den marxistiska teorin framträtt tydligare, och därför har jag valt att analysera romanen utifrån det.
Språk
Något jag reflekterade över medan jag läste romanen var hur lite Lagerlöf beskriver känslor, samtidigt som hon lyckas att skapa känslor hos läsaren. När de till exempel sitter i skolan och Klara Gulla inte ser sig om mot Jan känner jag med honom; hur obetydlig han måste känna sig, och hur mycket han önskar att hon bara ska ge honom en blick. Det står inte ordagrant i romanen hur Jan upplever situationen, men jag tycker att det märks på hans handlingar. Lagerlöf skriver exempelvis "Det var omöjligt, att Klara Gulla inte skulle se fadern där hon satt, men hon gav honom inte en blick. Det var, som om han inte fanns för henne" (s. 39). Det står ju inte bokstavligt att Jan känner sig obetydlig, eller hur han känslomässigt reagerar på att hon inte ser honom. Eftersom det är så lätt att förstå hur han känner känns det inte som att det är något som saknas i romanen, eller som drar ner läsvärdigheten. Det känns mer som att det är Selma Lagerlöfs språk, hennes sätt att skriva på.
Litterära verkningsmedel
Jag reagerade även på att Lagerlöf inte använder sig av de klassiska litterära verkningsmedlen som metaforer och liknelser. Den röda klänningen som Klara Gulla får beskrivs exempelvis "det var rött, och det gick i skiftningar, och det var nästan som siden. Tyget var likaså dyrt, som det var vackert" (s. 67). Lagerlöf skulle ha kunnat använt sig av liknelser för att beskriva den röda färgen, till exempel som en ros eller blodrött. Istället beskrivs det som att det var "nästan som siden", och "likaså dyrt som det var vackert". I och med att hon jämför tyget med siden, som gör att tyget låter värdefullt, och jämförelsen med pengar, gör att tyget blir mer kopplat till dess materiella värde än dess estetiska.
Däremot skriver hon lite annorlunda när Klara har klänningen på sig. "När Klara Gulla fick den på sig, blev de så vackra ihop, hon och den, att man kunde tro, att de hade vuxit fram ur en av de sköna nyponbuskarna uppe i skogsbacken" (s. 68). I det citatet använder sig av en metafor i och med att hon jämför hon Klara och klänningen som en nyponbuske. Detta, ganska enkla, men samtidigt underhållande sätt att skriva på känns rätt typiskt för arbetarförfattare, något som Lagerlöf var.
Teman utifrån marxistisk teori
Jan, Kattrina och Klara Gulla tillhör tydligt den fattiga arbetarklassen, något som begränsar dem mycket. Det märks på hur de lever, men även på hur andra behandlar dem. Jan besöker till exempel en rikare halvmoster som försöker ge dem mat (s. 36). Jan vill inte ta emot detta eftersom han inte vill ses som tiggare, men vågar inte säga neka maten eftersom han respekterar halvmostern och hennes man så pass mycket. Det märks alltså även att Jan tycker att han har mindre makt än dem på grund av hans klass.
När Klara Gulla bär en vacker röd klänning säger några "hemmasägaresöner" att "om denna flicka hade varit av sådan ätt, att det gått an för dem att gifta sig med henne, så skulle hon ha varit förlovad, innan hon kom från kyrkan" (s. 68). Hade Klara Gulla alltså tillhört en högre klass skulle fler män ansetts vara passande för henne. Även prosten yttrar sig kring henne i den röda klänningen; "Det är ingenting, som hindrar mej ifrån att klä mej som en biskop med guldkors om halsen, om jag så vill. Men det gör jag inte, för jag vill inte synas mer förmer, än jag är. Och på samma sätt ska inte du klä dej så grann som en herrgårdsmamsell, när du bara är dotter till en fattig backstusittare" (s. 69). Han säger inte bara att han ska klä sig efter sitt arbete, utan ser även ner på henne för att hon inte följer hans exempel.
Som jag skrev i det tidigare blogginlägget ändrades Jans och Kattrinas liv mycket i och med deras husbondes beslut. Han gav dem mark där de kunde bygga ett hus, vilket innebar att de kunde göra en liten klassresa; från att ha varit dräng och piga hos bonden till att kunna bo i ett eget hus. Att Klara Gulla föddes beror också antagligen på att de fick möjligheten till att bygga huset. Troligen fanns inte mycket uppmuntran till att även pigor och drängars barn skulle bo på bondens gård. Eftersom Klara Gulla betyder så mycket för Jan, och eftersom Jan förändrades mycket när han blev pappa, beror mycket av Jans personliga, känslosamma utveckling på husbonden. När husbonden senare dör blir han efterträdd av Lars, som menar på att Jan och Kattrinas markägande aldrig skrevs ner på papper. Han kräver då att de måste betala honom en stor summa pengar, vilket leder till att Klara Gulla lämnar familjen för att söka jobb i Stockholm för att hjälpa till med betalningen. Kattrinas och Jans kommande levnadsstandard var alltså beroende av att Klara skulle lyckas hitta arbete. Medan hon är borta blir Jan galen av längtan och börjar tro att Klara Gulla är kejsarinna av Portugallien, och han själv kejsare. När Klara till slut kommer hem igen, efter 15 år, har han blivit så galen att hon skäms över honom. Till slut bestämmer hon att lämna byn med Kattrina utan att meddela Jan. När båten de befinner sig på ger sig av försöker Jan att simma efter, eftersom han tror att hon blir kidnappad, men drunknar istället. Lars beslut kring marken ledde alltså inte bara till att Klara behövde flytta utan även till att Jan blev galen. Däremot hade kanske inte vem som helst blivit galen, och det är möjligt att något annat hade kunnat driva Jan till vansinne. Att Lars beslut utlöste Jans psykiska tillstånd går däremot att se. Beslutet förstörde även Jans och Klaras relation, som var Jans hela syfte med livet. Beslutet kostar även Jan livet. På sätt och vis tog Lars alltså ifrån Jan livet och dess mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar