Att se vilken sorts struktur som finns i romanen är lätt genom att analysera över vilka som bestämmer och har makt i samhället, samt att studera normerna.
De som bestämmer och har makt i romanen är männen. Det märks redan i Saras uppväxt, där hennes pappa har mest inflytande och makt i familjen. Hennes mamma är den tar hand om barnen och matlagningen, förutom på fredagar när pappan lagar oxfilé. Dagisfröknarna tror till och med att mamman är ensamstående eftersom att de aldrig ser pappan hämta och lämna dem (s. 32).
Han verkar också vara våldsam och "skriker fula saker till mamma (s. 26).
Även Saras man tycks ha mer makt än Sara i deras förhållande. När deras son Sigge födds lämnas Sara i stort sett helt ensam med honom för att hennes man, Johan, måste jobba på annan ort. Visst verkar han skämmas, "jag har tänkt på er hela dagen", men han verkar inte ha större förståelse.
I boken citeras Gudrun Schyman med citatet "kvinnor ger och män tar", vilket jag tycker stämmer in bra på boken. Både på Saras eget förhållande men också på hennes föräldrars.
I boken beskrivs det till exempel hur män ibland uppskattas mer för en handling än vad kvinnor gör. Under Saras uppväxt verkar det som att mamman lagade mat varje dag i veckan förutom en, fredagar då pappan lagade oxfilé. Jag tycker att det är ganska typiskt för samhället att "det lilla" en del män gör får så mycket mer uppmärksamhet och uppskattning än det större lasset som kvinnor drar.
När familjen äter på restaurang tycker de ändå att pappans oxfilé är godare än restaurangmaten. Att pappan lagar mat just på fredagen och att han antagligen lagar den godaste maträtten under hela veckan tycker jag också är ett tecken på den patriarkala strukturen. Hans matlagning blir då nästan automatiskt mer uppskattad är mammans, trots att det är hon som lägger ner mest tid på den.
På hotellet på Teneriffa ser hon många par där kvinnor ger och ger på olika sätt, och män som knappt anstränger sig. Kvinnor som försöker hålla igång samtal, män som bara svarar utan att föra vidare samtalet. Kvinnor som jagar runt efter sina barn vid poolen, män som ligger kvar i solstolen och beställer in fler öl. Alltid kvinnor som, återigen, ger, och män som tar.
Egentligen är nog hela romanen en hel drös med exempel på patriarkala strukturer som påverkar kvinnors liv, framförallt i förhållanden. Jag tycker att alla exempel i romanen finns i vårt samhälle till högsta grad. Män som får stående ovationer när de tar med barnen till tandläkaren. Kvinnor som anses oansvariga om barnet ena vanten hemma. Som jag skrev i tidigare inlägg är det i romanen och i verkligheten i stort sett okej för män att ha på sig och säga vad de vill utan att de blir kallade för horor eller dåligt behandlade på andra sätt.
Däremot visar romanen också hur männen påverkas negativt av den här strukturen, något som jag inte tänkt så mycket på innan. Romanen förklarar att när barnen växer upp och inser allt deras mammor gjorde för dem, och pappans frånvaro, blir de mer positivt inställda till deras mammor. Kanske bygger denna konsekvens på bilden av att kvinnor är bättre med barn, att det är en kvinnlig egenskap, vilket får män att återigen ta mindre ansvar över sina barn.
Sammanfattningsvis vill jag återigen skriva att Bitterfittan tar upp relevanta och trovärdiga situationer och exempel på patriarkala strukturer som uppstår i dagens samhälle, och jag tror att många skulle börja reflektera över våra normer om de skulle läsa den.
fredag 30 maj 2014
Bitterfittan - Madonna-Hora-komplexet
Madonna-Hora-komplexet innebär att kvinnor ofta framställs på två olika sätt i litteratur. Antingen jungrfrueliga, heliga och asexuella, som en madonna, eller som "mansslukerskor"och nästan djuriska, horor.
Jag tycker inte att författaren framställer karaktärer som madonnor eller horor, istället beskriver hon situationer där det tydligt framstår när samhället tycker att kvinnor är horor och madonnor.
I bitterfittan beskriver författaren situationer där Sara har kallats för hora. En gång när hon varit mer på än killen Fredrik, som då valde att sprida ett rykte om att hon "var kåt som en jävla hora" (s. 117). En annan gång när en vuxen man, som var vän med hennes föräldrar, tyckte att hon "såg ut som en hora i den där klänningen" (s. 117). Tredje gången hon blev kallad för hora var när hon åkte hiss med hennes pojkvän och tre kostymklädda män i femtioårsåldern. En av dem sa "Och vad ska en sån här liten hora göra ikväll då?" (s. 117).
Jag tycker inte riktigt att någon i romanen blir behandlad som en madonna. De finns visserligen kvinnor som kanske vara anses mer "heliga", de som tydligt lever i periferi i deras förhållanden. Exempel på det är Saras mamma och Flygrädda tjejen, som mer eller mindre dumförklaras av deras män "Du får ursäkta min flickvän, hon är flygrädd (...) Jag fattar inte vad du är rädd för? Du vet ju att det är farligare att åka bil än att flyga!?" (s. 11). En flygvärdinna behandlar henne på liknande sätt och säger: "Vill du komma fram och titta hur det ser ut där framme där piloten sitter?"
De uppskattas inte heller av deras män så mycket som en madonna kanske kan tänkas göra, utan blir behandlade mer som en accessoar, någon de äger och som de kan behandla hur som helst. Detta märks mest mellan Saras föräldrar.
Saras pappa våldtar nästan hennes mamma (s. 87) under en semester och lämnar sedan hotellet med bil och pengar, och tvingar därmed familjen att åka tåg hem. Intressant nog verkar ingen riktigt reagera på att han gör något fel, förutom möjligen Sara. Mamman säger till hennes vän "du förstår han var så fräck mot mig!" men verkar inte uppleva det värre än så. Däremot beror det antagligen på att hon inte ville att hennes barn skulle uppfatta deras pappa som den hemska människa han var. "Vi skäms allihopa" tänker Sara, som då inte förstod den orättvisa behandling som hennes mamma, hennes syster och hon själv blivit utsatta för. Hemma igen är föräldrarna glada igen "som att inget hänt" (s. 89). Samtidigt märks det att Sara ändå tycker att det är fel, eftersom hon vägrar möta hennes pappas blick. Hon verkar också tycka att hennes mamma gör fel som inte konfronterar honom.
"Jag ser hennes rygg i köket och tänker att jag inte förstår henne. Jag känner henne inte". (s 89).
Anledningen till att Sara kallats till hora är alltså att hon klätt sig "utmanande", tagit sexuell kontakt och varit mer framåt. Hennes mamma och Flygrädda tjejen har snarare betett sig på ett motsatt sätt, varit mer defensiva och mer blyga. Även de har på grund av det blivit dåligt behandlade av deras män och andra, precis som Sara blivit när hon kallats för hora när hon agerar på deras motsatta sätt. Det verkar alltså finnas någon form av dubbelmoral där båda personligheter är "fel".
Jag tycker att detta stämmer in väldigt bra på hur samhället ser ut idag. Tjejer får tidigt höra att inte visa för mycket hud, att inte bära för tajta eller urringade kläder för inte sända ut "fel signaler", annars blir det kallade för horor. Samtidigt kallas de för pryda om de klär och agerar som motsatsen.
Män kan istället gå runt i vad de vill, säga och göra i stort sätt vad som helst och ändå sända ut de signaler de vill. Utan att bli kallade horor eller bli behandlade som barn. Utan att sorteras in i kategorier.
Jag tycker inte att författaren framställer karaktärer som madonnor eller horor, istället beskriver hon situationer där det tydligt framstår när samhället tycker att kvinnor är horor och madonnor.
I bitterfittan beskriver författaren situationer där Sara har kallats för hora. En gång när hon varit mer på än killen Fredrik, som då valde att sprida ett rykte om att hon "var kåt som en jävla hora" (s. 117). En annan gång när en vuxen man, som var vän med hennes föräldrar, tyckte att hon "såg ut som en hora i den där klänningen" (s. 117). Tredje gången hon blev kallad för hora var när hon åkte hiss med hennes pojkvän och tre kostymklädda män i femtioårsåldern. En av dem sa "Och vad ska en sån här liten hora göra ikväll då?" (s. 117).
Jag tycker inte riktigt att någon i romanen blir behandlad som en madonna. De finns visserligen kvinnor som kanske vara anses mer "heliga", de som tydligt lever i periferi i deras förhållanden. Exempel på det är Saras mamma och Flygrädda tjejen, som mer eller mindre dumförklaras av deras män "Du får ursäkta min flickvän, hon är flygrädd (...) Jag fattar inte vad du är rädd för? Du vet ju att det är farligare att åka bil än att flyga!?" (s. 11). En flygvärdinna behandlar henne på liknande sätt och säger: "Vill du komma fram och titta hur det ser ut där framme där piloten sitter?"
De uppskattas inte heller av deras män så mycket som en madonna kanske kan tänkas göra, utan blir behandlade mer som en accessoar, någon de äger och som de kan behandla hur som helst. Detta märks mest mellan Saras föräldrar.
Saras pappa våldtar nästan hennes mamma (s. 87) under en semester och lämnar sedan hotellet med bil och pengar, och tvingar därmed familjen att åka tåg hem. Intressant nog verkar ingen riktigt reagera på att han gör något fel, förutom möjligen Sara. Mamman säger till hennes vän "du förstår han var så fräck mot mig!" men verkar inte uppleva det värre än så. Däremot beror det antagligen på att hon inte ville att hennes barn skulle uppfatta deras pappa som den hemska människa han var. "Vi skäms allihopa" tänker Sara, som då inte förstod den orättvisa behandling som hennes mamma, hennes syster och hon själv blivit utsatta för. Hemma igen är föräldrarna glada igen "som att inget hänt" (s. 89). Samtidigt märks det att Sara ändå tycker att det är fel, eftersom hon vägrar möta hennes pappas blick. Hon verkar också tycka att hennes mamma gör fel som inte konfronterar honom.
"Jag ser hennes rygg i köket och tänker att jag inte förstår henne. Jag känner henne inte". (s 89).
Anledningen till att Sara kallats till hora är alltså att hon klätt sig "utmanande", tagit sexuell kontakt och varit mer framåt. Hennes mamma och Flygrädda tjejen har snarare betett sig på ett motsatt sätt, varit mer defensiva och mer blyga. Även de har på grund av det blivit dåligt behandlade av deras män och andra, precis som Sara blivit när hon kallats för hora när hon agerar på deras motsatta sätt. Det verkar alltså finnas någon form av dubbelmoral där båda personligheter är "fel".
Jag tycker att detta stämmer in väldigt bra på hur samhället ser ut idag. Tjejer får tidigt höra att inte visa för mycket hud, att inte bära för tajta eller urringade kläder för inte sända ut "fel signaler", annars blir det kallade för horor. Samtidigt kallas de för pryda om de klär och agerar som motsatsen.
Män kan istället gå runt i vad de vill, säga och göra i stort sätt vad som helst och ändå sända ut de signaler de vill. Utan att bli kallade horor eller bli behandlade som barn. Utan att sorteras in i kategorier.
torsdag 29 maj 2014
Bitterfittan - Dubbelmarginaliserad
Definitionen av dubbelmarginalisering är att leva i periferi på flera olika sätt; alltså att sättas i en position med mindre makt ur två perspektiv. Vanligtvis är exempel på dubbelmarginalisering att vara kvinna och indvandrare, vilket innebär att ha mindre makt för att en är kvinna och dessutom ännu mindre makt för att en är invandrare.
I romanen “Bitterfittan” hade jag först svårt att hitta någon dubbelmarginalisering. Att huvudpersonen Sara är kvinna satte henne och alla andra kvinnor automatiskt i periferin, vilket innebär exkludering som löneskillnader, större risk för att bli våldtagna, catcalls etc.
Att hitta ytterligare en orsak som satte henne eller någon annan i romanen ännu mer i periferin gjorde jag inte förrän jag läste frågan “hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?” för sjuttioelfte gången, föräldrar.
Alltså, exempel på dubbelmarginalisering i romanen är att vara kvinna och förälder, mamma. Jag tycker att Sara exkluderas mer än hennes man, som alltså är pappa. Bredvid henne på flygplanet sitter en ett par, en man och en kvinna. När hon berättar att hon åker ensam får hon höra “Gud vad du är modig, det skulle jag aldrig våga!” (s. 13) av kvinnan. Hade Sara varit man hade hon kanske inte fått samma svar. Detta tyder alltså på att Sara som kvinna är i periferi. När Sara fortsätter att berätta om att hon har en son på två år och en man hemma byts kvinnans inställning till Sara helt, och Sara får ett behov av att förklara att hon ändå är helt normal. Denna skuldkänsla tror jag inte heller skulle uppstå om Sara varit man. Saras man säger till och med: “Jag har aldrig dåligt samvete när jag är bortrest, medan du får så skuldkänslor att du nästan kräks. Och ditt dåliga samvete känner Sigge och det bekräftar att han har rätt att vara arg på dig”. (s. 20)
“Från att jag har varit modig som vågar resa ensam blir jag misstänkt.” tänker Sara, när kvinnan tittat konstigt på henne och säger:
“Men kommer inte din son att sakna dig då?”
“Jo och jag kommer att sakna honom, men jag tror jag blir en bättre mamma om jag får den här veckan att vila” (…) “Ja, alltså det är ju bara en vecka” (s. 13)
“Min tvekan handlade om något helt annat. Något outtalat, en förbjuden känsla. som om jag var på väg att begå en fruktansvärd, brottslig handling”. (…) “det kändes redan tillräckligt tabu som det var, detta att dra iväg ensam från man och barn” (s. 19). Saras tankar när hon ska berätta om resplanerna för hennes man.
Att Saras man inte skulle få skuldkänslor medan hon får det tyder på att kvinnor själva verkar leva under uppfattningen att det ska vara tabu att lämna sitt barn, men inte för män, eftersom att hennes man så tydligt inte får det. Kvinnan på flyget visar att samhället verkar dela denna uppfattning.
Jag tycker att detta exempel avspeglar samhället bra. En kvinna som jobbar mycket eller har lite tid med sina barn av olika anledningar verkar ofta bli mer kritiserad än vad en man blir. Samtidigt verkar män bli hyllade när de tar sig tid för barn, fast det borde vara en självklarhet som pappa. Det verkar som att samhället bestämt att eftersom kvinnor är så bra på att ta hand om barn är de dåliga mammor när de inte ger 180% av all deras tid till barnen. Män däremot, kan få höra att de är "bra pappor" av att ta med barnen till parken, trots att de glömmer kvar någon strumpa. Kanske beror att det är en egenskap som män automatiskt inte förknippas med. Barn förknippas med kvinnor, och kanske är det därför en kvinna som visar tecken på att inte följa denna uppfattning anses vara dåliga mammor. På samma sätt anses män ibland vara "omanliga" om de gör något som inte förknippas med manliga egenskaper, som att jobba inom vården, bära smink eller prata ljusare. Däremot tycker jag att män oftare hyllas för att bryta normerna, som att vara "bra pappor" eller jobba med ett "kvinnoyrke" än vad kvinnor blir.
För att återigen ta upp exemplet från boken ovan, hade Sara och hennes man bytt platser hade Sara antagligen inte ansetts vara en bra mamma för att hon stannat hemma med barnet, bara för "mamma". Hennes man hade inte blivit kallad för "modig" av kvinnan på planet. Han hade inte heller ifrågasatts för att ha lämnat en tvååring en vecka.
Bitterfittan
Jag har läst romanen Bitterfittan av Maria Sveland. En fråga som under alla 222 sidor ställs är; "Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?"
Romanen handlar om 30-åriga Sara. Journalist, gift, småbarnsmamma och bitter. "En riktigt bitterfitta faktiskt" (s. 9). Under en vecka i januari lämnar hon kalla Stockholm, man och barn för en veckas tankepaus på Teneriffa. Med sig på resan har hon Erica Jongs klassiker Rädd att flyga samt en massor av tankar om feminism, könsroller och patriarkala strukturer. Boken har liknats vid en hybrid av en roman, självbiografi och ett reportage.
Romanen handlar om 30-åriga Sara. Journalist, gift, småbarnsmamma och bitter. "En riktigt bitterfitta faktiskt" (s. 9). Under en vecka i januari lämnar hon kalla Stockholm, man och barn för en veckas tankepaus på Teneriffa. Med sig på resan har hon Erica Jongs klassiker Rädd att flyga samt en massor av tankar om feminism, könsroller och patriarkala strukturer. Boken har liknats vid en hybrid av en roman, självbiografi och ett reportage.
I detta blogginlägg kommer jag att analysera lite om romanens innehåll. Därefter kommer jag att göra en djupdykning i en mer feministisk analys av romanen och skriva blogginlägg där jag analyserar romanen med fokus på dubbelmarginalisering, hora-madonna-komplexet och patriarkala strukturer.
Textens innehåll
Jag tycker att textens tema är genus. Det är genustankar som styr hela romanen, från början till slut, främst ur ett radikalfeministiskt perspektiv. Temat märks speciellt när frågan "Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?" står på bokens första sida och sedan upprepas flera gånger under romanens gång, när huvudpersonen Sara upprepande gånger går tillbaka till den frågeställningen. Motivet tror jag är att försöka få en debatt kring genus, jämställdhet och radikalfeminism. Kanske också författarens sätt att göra ett inlägg i debatten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)