Att se vilken sorts struktur som finns i romanen är lätt genom att analysera över vilka som bestämmer och har makt i samhället, samt att studera normerna.
De som bestämmer och har makt i romanen är männen. Det märks redan i Saras uppväxt, där hennes pappa har mest inflytande och makt i familjen. Hennes mamma är den tar hand om barnen och matlagningen, förutom på fredagar när pappan lagar oxfilé. Dagisfröknarna tror till och med att mamman är ensamstående eftersom att de aldrig ser pappan hämta och lämna dem (s. 32).
Han verkar också vara våldsam och "skriker fula saker till mamma (s. 26).
Även Saras man tycks ha mer makt än Sara i deras förhållande. När deras son Sigge födds lämnas Sara i stort sett helt ensam med honom för att hennes man, Johan, måste jobba på annan ort. Visst verkar han skämmas, "jag har tänkt på er hela dagen", men han verkar inte ha större förståelse.
I boken citeras Gudrun Schyman med citatet "kvinnor ger och män tar", vilket jag tycker stämmer in bra på boken. Både på Saras eget förhållande men också på hennes föräldrars.
I boken beskrivs det till exempel hur män ibland uppskattas mer för en handling än vad kvinnor gör. Under Saras uppväxt verkar det som att mamman lagade mat varje dag i veckan förutom en, fredagar då pappan lagade oxfilé. Jag tycker att det är ganska typiskt för samhället att "det lilla" en del män gör får så mycket mer uppmärksamhet och uppskattning än det större lasset som kvinnor drar.
När familjen äter på restaurang tycker de ändå att pappans oxfilé är godare än restaurangmaten. Att pappan lagar mat just på fredagen och att han antagligen lagar den godaste maträtten under hela veckan tycker jag också är ett tecken på den patriarkala strukturen. Hans matlagning blir då nästan automatiskt mer uppskattad är mammans, trots att det är hon som lägger ner mest tid på den.
På hotellet på Teneriffa ser hon många par där kvinnor ger och ger på olika sätt, och män som knappt anstränger sig. Kvinnor som försöker hålla igång samtal, män som bara svarar utan att föra vidare samtalet. Kvinnor som jagar runt efter sina barn vid poolen, män som ligger kvar i solstolen och beställer in fler öl. Alltid kvinnor som, återigen, ger, och män som tar.
Egentligen är nog hela romanen en hel drös med exempel på patriarkala strukturer som påverkar kvinnors liv, framförallt i förhållanden. Jag tycker att alla exempel i romanen finns i vårt samhälle till högsta grad. Män som får stående ovationer när de tar med barnen till tandläkaren. Kvinnor som anses oansvariga om barnet ena vanten hemma. Som jag skrev i tidigare inlägg är det i romanen och i verkligheten i stort sett okej för män att ha på sig och säga vad de vill utan att de blir kallade för horor eller dåligt behandlade på andra sätt.
Däremot visar romanen också hur männen påverkas negativt av den här strukturen, något som jag inte tänkt så mycket på innan. Romanen förklarar att när barnen växer upp och inser allt deras mammor gjorde för dem, och pappans frånvaro, blir de mer positivt inställda till deras mammor. Kanske bygger denna konsekvens på bilden av att kvinnor är bättre med barn, att det är en kvinnlig egenskap, vilket får män att återigen ta mindre ansvar över sina barn.
Sammanfattningsvis vill jag återigen skriva att Bitterfittan tar upp relevanta och trovärdiga situationer och exempel på patriarkala strukturer som uppstår i dagens samhälle, och jag tror att många skulle börja reflektera över våra normer om de skulle läsa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar