Definitionen av dubbelmarginalisering är att leva i periferi på flera olika sätt; alltså att sättas i en position med mindre makt ur två perspektiv. Vanligtvis är exempel på dubbelmarginalisering att vara kvinna och indvandrare, vilket innebär att ha mindre makt för att en är kvinna och dessutom ännu mindre makt för att en är invandrare.
I romanen “Bitterfittan” hade jag först svårt att hitta någon dubbelmarginalisering. Att huvudpersonen Sara är kvinna satte henne och alla andra kvinnor automatiskt i periferin, vilket innebär exkludering som löneskillnader, större risk för att bli våldtagna, catcalls etc.
Att hitta ytterligare en orsak som satte henne eller någon annan i romanen ännu mer i periferin gjorde jag inte förrän jag läste frågan “hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?” för sjuttioelfte gången, föräldrar.
Alltså, exempel på dubbelmarginalisering i romanen är att vara kvinna och förälder, mamma. Jag tycker att Sara exkluderas mer än hennes man, som alltså är pappa. Bredvid henne på flygplanet sitter en ett par, en man och en kvinna. När hon berättar att hon åker ensam får hon höra “Gud vad du är modig, det skulle jag aldrig våga!” (s. 13) av kvinnan. Hade Sara varit man hade hon kanske inte fått samma svar. Detta tyder alltså på att Sara som kvinna är i periferi. När Sara fortsätter att berätta om att hon har en son på två år och en man hemma byts kvinnans inställning till Sara helt, och Sara får ett behov av att förklara att hon ändå är helt normal. Denna skuldkänsla tror jag inte heller skulle uppstå om Sara varit man. Saras man säger till och med: “Jag har aldrig dåligt samvete när jag är bortrest, medan du får så skuldkänslor att du nästan kräks. Och ditt dåliga samvete känner Sigge och det bekräftar att han har rätt att vara arg på dig”. (s. 20)
“Från att jag har varit modig som vågar resa ensam blir jag misstänkt.” tänker Sara, när kvinnan tittat konstigt på henne och säger:
“Men kommer inte din son att sakna dig då?”
“Jo och jag kommer att sakna honom, men jag tror jag blir en bättre mamma om jag får den här veckan att vila” (…) “Ja, alltså det är ju bara en vecka” (s. 13)
“Min tvekan handlade om något helt annat. Något outtalat, en förbjuden känsla. som om jag var på väg att begå en fruktansvärd, brottslig handling”. (…) “det kändes redan tillräckligt tabu som det var, detta att dra iväg ensam från man och barn” (s. 19). Saras tankar när hon ska berätta om resplanerna för hennes man.
Att Saras man inte skulle få skuldkänslor medan hon får det tyder på att kvinnor själva verkar leva under uppfattningen att det ska vara tabu att lämna sitt barn, men inte för män, eftersom att hennes man så tydligt inte får det. Kvinnan på flyget visar att samhället verkar dela denna uppfattning.
Jag tycker att detta exempel avspeglar samhället bra. En kvinna som jobbar mycket eller har lite tid med sina barn av olika anledningar verkar ofta bli mer kritiserad än vad en man blir. Samtidigt verkar män bli hyllade när de tar sig tid för barn, fast det borde vara en självklarhet som pappa. Det verkar som att samhället bestämt att eftersom kvinnor är så bra på att ta hand om barn är de dåliga mammor när de inte ger 180% av all deras tid till barnen. Män däremot, kan få höra att de är "bra pappor" av att ta med barnen till parken, trots att de glömmer kvar någon strumpa. Kanske beror att det är en egenskap som män automatiskt inte förknippas med. Barn förknippas med kvinnor, och kanske är det därför en kvinna som visar tecken på att inte följa denna uppfattning anses vara dåliga mammor. På samma sätt anses män ibland vara "omanliga" om de gör något som inte förknippas med manliga egenskaper, som att jobba inom vården, bära smink eller prata ljusare. Däremot tycker jag att män oftare hyllas för att bryta normerna, som att vara "bra pappor" eller jobba med ett "kvinnoyrke" än vad kvinnor blir.
För att återigen ta upp exemplet från boken ovan, hade Sara och hennes man bytt platser hade Sara antagligen inte ansetts vara en bra mamma för att hon stannat hemma med barnet, bara för "mamma". Hennes man hade inte blivit kallad för "modig" av kvinnan på planet. Han hade inte heller ifrågasatts för att ha lämnat en tvååring en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar